En fyra dagars tur runt omkring i Stubai massiven låg inbokat med Andreas och Wolfgang i från Tyskland.
Wolfgang en pensionerad herre på 62 år, väldigt vältränad för sin ålder boende i södra Bayern, Vi hade aldrig träffats men Andreas hade på känn att det skulle kunna fungera mellan oss vilket det gjorde !
Utöver all det här med skidåkning och underbara miljöer så är just mötena med nya människor enormt spännande och många gånger väldigt givande och en stor anledning till dessa resors utmaningar och möjligheter !
Vi träffades på en parkeringsplats i Nuestift för en enkel presentation sen följde jag efter Andreas upp igenom Nuestift vidare in i en dal mot Seduck tills vägen tog slut och bilen parkeras vid diket, på med stighudarna och så var vi på väg upp mot Franz-senn hutte på 2147möh, en stor hutte med 170 bäddar – stor matsal , rymliga rum och en fin uteplats i kvälls sol.
Vandringen upp tog ca 2 tim i lugnt tempo för möjlighet att bekanta oss, väl i hutten blev det en snabb inkvartering och sen ut på uteserveringen för en apfelstrudel med grädde, kaffe och en go öl som smakade utmärkt i solen som visade sig på en helt molnfri himmel, väderrapporterna lovade fint väder fram till Söndagen med mycket sol och lite vind.
Torsdags morgon och avfärd 0700 vårt val blev Wildes Hinterbergel på 3286.
Från hutten i sydlig riktning har man en ganska platt dalgång på 2,5-3 km innan stigningarna börjar men väl där så finns det ett par toppar att nå, vi valde att stiga höger upp över verborgenner ferner till dess ände där vi fick klättra ca 75 m upp över Turm scharte för att fortsätta mot Bergla summit som är en av topparna runt Wildes Hinterbergl
Nedfarten gick rätt nerför i riktning mot Berglasferner där vi skråade över ett massivt is parti.
Andreas tog av lite vänster och riktade in oss mot det sista orörda partiet innan vi kom ner i dalen mot hutten, ca 600m innan hytten gör Andreas ett märke i snön och när vi kommer till hytten frågar Andreas om vi är intresserade av ett till liten stigning för ett efter Andreas tycke en trevlig utförslöpa – givetvis var vi på där och efter 45 min gång från hytten står vi på en mindre topp och tar oss nedför en ca 700 m orörd löpa.
Tot blev det 1150 höjdmeter och ännu en Apfelstrudel avnjöts på terassen som gassade under extrem djup blå himmel.
Fredagen kom vi överens om att ta det lite lugnt på morgonen , vi startade 0730 och tog oss upp mot och in i Berglastal där vi började en klättring mot Berglasscharte de sista 300 höjdmeterna låg på strax under 40% lutning så vi var noga med avståndet.
Väl uppe på Berglasscharte fick vi en bedårande utsikt över Lussner Ferner och efter 10 min välbehövlig återhämtning begick vi i sydlig riktning upp till en okänd men vacker topp för kaffe paus. Himlen var än en gång extrem djupblå och det är svårt att vara negativ vid dessa oförglömliga stunder så tyst och så enormt liten man känner sig i moder naturs händer men även något lätt sorgsna tankar då glaciärerna smälter och detta fortare än man spått.
Dags för en nedfart av typ mycket lång sådan i samma spår som vi kom upp i , solen hade värmt upp så från mellan skiktet på turen tills det vi kom ned var det härlig ”firn” !
Vi stannade till 400 m från där vi började och klättrade in upp i syd östlig riktning – dvs in upp över en nu skuggad dal och direkt känner vi skillnaden på snön – djup – fluffig och orört !
Full gas nedför mot vår hytte där vi planerat för ytterligare en apfelstrudel , väl framme ser vi att weekends gästerna anlänt och vi undrar hur i hela friden skall alla få plats – men såklart folk i korridorer – köket – pjäx rummen, helt otroligt nästan 200 pers! Men måste tilläga att allt gick hur bra som helst – lite trångt på terassen men alla visar intresse för varandra vilket slutade med att vi pratade med en fransman , ett par från Schweiz och två män från Salzburg och alla undrade hur många dagar det tar att köra bil från Sverige !
Lördag och vår sista dag , vi packar ned vad vi behöver och lämnar pack påsen för transport ned och startar vår klättring in över Stiergschwetz och fick klättra med skidorna över axel
100 m upp till Gschwetz Grat där vi sedan vandrade ytterligare 150m upp och tar av skinnen, nedfarten sker i en bred och djup fåra som är skuggad så snön är överraskande fluffig samt helt orört vilket avslut tänkte jag, efter dessa dagar med härlig vårsol vågade man inte tro på bra snö men Andi levererade än en gång och som om det skulle sluta här No No No…
väl nere för Kuhgshwetz så läggs skinnen på och vi drar upp mot Platzengrube, en klättring på ca 1 tim och 15 min där vi stannar och efter lite diskussioner över ett par tidigare Laviner övervägs risker mot en iskall Kracher ( citron öl utan alko ) i bilen – så är vi alla överens vilket känns bra då Andi säger att oavsett er bådas åsikter skulle vi inte gått vidare med anledning av hur omgivningen såg ut men vi fick framföra våra tankar om var och hur vi skulle gått vidare med de risker som fanns i omgivningen , till viss del fick vi rätt men också nyttig tillrättavisning med hur vi skall tänka , se , förstå och öka vår medvetenhet över de faror som finns i alpin miljö vilket ger så mycket och uppskattas – det är genom respekt för berget som förståelsen för farorna leder till att vi undviker olyckor och berikas med kunskap !
Vi har nu vårt sista åk framför oss och ärligt känns det skönt att snart vara nere i Nuestift för en gemensam lunch efter fyra dagar i enorm fint väder !
Sjukt bra dagar – nu raka vägen hem till Sverige med tankarna på Oetztal i April…
Lämna ett svar