Vi anländer till Arabba i Dolomiterna på Onsdag em den 22 Mars. Både jag och Andreas var nyfikna och troligen en aning nervösa inför loppet.
Hade vi/jag tränat rätt – Skulle vi klara av tids gränserna – skulle vädret vara ok – uppladdningen bra – mycket folk – klä oss rätt… ja tankarna var många. Vi tog oss ett lättare tränings pass på Torsdagen, avfärdade första etappen i lugnt tempo som tog oss 1tim o 18 min – vi räknade ut att vi skulle ta denna etapp på ca 1tim o 12 min för att klara våra mål.
Sellaronda ski-marathon drar sig mellan orterna runt massivet och sträckan uppför och nedför mäter ca 42km och årets höjdmeter blev närmre 2800m då banan fick läggas om pga snöbrist.
Fredagens väder var helt perfekt men frågan var skulle det stå sig fram till start kl 17 – vilket det gjorde.
Anmälan och uppladdningen gick bra och starten närmade sig och Pang så gick starten, vi skulle följa vår gameplanning och hålla oss till vår tidsplan men hoppar man på tåget så går det av bara farten men efter ca halva första ettapen så har det hela tåget dragit ut på sig och vi ligger lite före vår egen tid vilket kan bli ett dilemma för om det går för mycket energi i början tryter orken på slutet så det handlar om ett lagom tempo precis innan gränsen och jag tror jag låg om inte precis på, så otroligt nära min gräns. För Andreas var det mer eller mindre en kväll på berget. första ettapen under 1.09 min , snabbt byte och utför där vi faktiskt avancerar i resultat listan – en utmaning att åka så fort du kan nerför mellan 80-90km/h i mörker med pannlampa och smala lätta turskidor…kul och jobbigt så snabbt ombyte för andra klättringen uppför om 700hm och nerför till Valgardena /St christina här ligger vi på ca 315 plats och har en tid som skulle kunnat resulterat runt 4 tim och 20 min !! men på tredje stigningen får jag problem halvvägs upp och Andi får stressa mig, jag kämpar och märker att gränsen är nåd för min fysiska kapacitet men vi når tillslut etappens topp och gör ett snabbt byte för att slänga oss utför och drar förbi alla som gått förbi MIG tidigare, ha där fick ni tänkte jag men samma visa på näst sista uppförs stigningen – helt slut halvvägs uppför och mina ansträngningar blir svagare och svagare, även om vi då håller ett tempo på 12 m/min ca 700hm /tim känns det som man står stilla och Andi trycker mig uppför en bit för att försöka hjälpa mig. Vi kämpar på och kommer på något sätt upp där vi byter om snabbt-mycket snabbt och drar nu utför i näst sista backen och nu händer det saker, i ett skogs parti svänger pisten starkt åt vänster och smalnar av varpå det i stort sett blir ett stopp för de åkare som tog den övre delen av pisten – Andi väljer den nedre och swisch så drar vi förbi ett trettio talet åkare så samma visa att vi drar förbi de som gått förbi oss – minns speciellt två danska killar som jag absolut ville ha bakom mig i resultatlistan. Sista stigningen och 2/3 delar av stigningen kommer Danskjävlar… förbi , jag påpekar för Andi att vi måste köra förbi dessa utför men ack… 4 placeringar före oss kommer det Danska paret så grattis till er båda för en bra utförd prestation men vi är nöjda med vår tid om 5 tim. 15 min även om jag är trött – mycket trött. Nu i efterhand ett skönt minne – då i händelsen riktigt tungt!
Ett otroligt bra arrangemang – otroligt proffsigt – riktigt trevligt med alla hejande människor vid bytes stationerna – bra med dryck och tilltugg!
Ser fram mot nästa år !
Lämna ett svar