Förberedelserna för egen del var på topp , Andreas hade haft ryggproblem men efter två hårdare pass under veckan var vi övertygade att vi skulle klara vårt mål på under 5 timmar !
På väg till Canazai där starten gick detta år blev det en försening om 1,5 tim då tilltänkt rese väg var avstängd och tvingade oss till en liten omväg !
Väl framme kommer problem 1 – mitt läkarintyg var kvar i Sverige och för första gången var det naturligtvis stenhård koll – inget intyg = inget Sella Ronda …
Paniken steg inombords men efter ett samtal till en Squash kompis i Sverige som är läkare så kommer intyget och vi kan nu stämpla in .
Problem två blir ett lättare missförstånd då vi alltid innan intagit något att äta genom arrangören som berättar för oss att matstället ligger 800m utanför byn – vilket i verkligheten blev 1,6km för oss att gå för att bli informerade om att pasta partyt är efter tävlingen… panik igen då vi måste fylla på våra lager och gå 2 km till vårt hotell och väl framme har vi 1 tim och tio min före start men vi känner oss laddade… ända tills jag får panik nr 3 – min hjälm ligger på mitt hotel i Österrike – ner och kollar bilen för ev extra hjälm – Andreas överlägger om allt strul och antyder på dessa tecken betyder otur och att vi borde ställa in men jag menar på att det bara är att köpa en ny hjälm sen kör vi !!
Sagt och gjort – en ny och lätt orange hjälm införskaffas och vi anländer tio minuter innan start varpå vi står i stort sett längst bak i start kön vilket iofs inte har den betydelsen för oss men efter allt strul så kunde vi behövt dessa minuter som försvinner !
Första halvan av den första klättringen går segt för egen del men så släpper det halvvägs och jag hittar rytm varpå Andreas ber mig ta det lite lugnare för att inte bränna av för mycket energi. Mörkret infaller strax innan vi når toppen och vi ligger nu någonstans mitt i ”motions” fältet och ombytet går supersnabbt samtidigt som det startar att snöa lätt när vi beger oss utför mot Volkenstein, pisten är super bred – slät och jämn och lång mycket lång – Andreas får problem med sin lampa när vi har ca 500m kvar ned till Volkenstein och vi tappar värdefulla minuter.. väl nere så blir det ca 500m löpning genom den centrala delen av
Volkenstein och precis vid depå för ombyte till klättringen får vi heja rop från en kompis till oss som tycker att vi borde öka då vi är bland de sista.
På väg uppför andra klättringen märker jag på Andreas att något inte stämmer – ryggen börjar krampa för honom och vi måste nu anpassa vårt tempo som blandas med rygg stretching. Andra nedfarten går bra men inför tredje klättringen så är jag beredd på att vi skall avbryta då ryggen blir sämre för Andreas.
Hur som lägger vi oss i ett tempo som tar oss förbi tids zonerna som gäller och sista klättringen blir ett minne för resten av framtiden då jag var trött – mycket trött med enorm verk i mina fötter och Andreas med smärta i ryggen där vi tillsammans med ett par från Österrike som också kämpar på för allt vad de har samtidigt som dom lovar varandra att detta absolut är deras sista sella ronda race…
Efter 5 tim och 45 min glider vi över mållinjen totalt slutkörda – nu skall vi nu gå till hotellet om ca 1 km … vilket i sig blev en bedrift i sig och
väl i sängen tar det två minuter sen blir det gonatt !!
Nästa morgon vaknar Andreas upp med feber – halsont – rinnande näsa så jag kanske skulle lyssnat på de tecken vi stötte på !
Frukosten vi intar blev av världsklass vilket iofs inte vägde upp det vi missat, men för att klara den tiden vi satt upp måste all energi gå till själva racet och inte på strul – klumpigt av undertecknad men som tur är kommer det ett nytt nästa år och hotell är redan bokat denna gång med start i Volkenstein !
Lämna ett svar